Det finns få saker som är mer obekväma än att försöka göra ett gott första intryck på sin partners pappa – särskilt om pappan spelas av Robert De Niro och ser ut som om han kan förhöra en tandborste till bekännelse. Det är precis den sortens nervpirrande komedi som gör Släkten är värst så effektiv. Här får vi följa Greg Focker, en hygglig men hopplöst olycklig sjuksköterska, som bara vill fria till sin flickvän Pam. Låter enkelt? Inte när hela helgen hos hennes familj förvandlas till en social minfältspromenad med leriga skor.
Det bästa med filmen är hur den bygger sin humor på pinsamhet, men utan att kännas billig. Ben Stiller är i sitt esse som Greg – han har den där speciella förmågan att se ut som en man som redan förlorat, långt innan katastrofen ens hunnit börja. Och katastrofen kommer, i små, välplacerade doser. En felaktig kommentar här, en misstänksam blick där, och plötsligt sitter man där och vrider sig i soffan som om det var ens egen svärfar som ställde obekväma frågor över middagsbordet.
Robert De Niro är förstås filmens stora joker. Han spelar Jack Byrnes med en sådan gravallvarlig intensitet att varje leende känns som en naturkatastrof i miniatyr. Det är roligt just för att han aldrig riktigt släpper taget om kontrollen. Han är inte bara sträng – han är en mänsklig metalldetektor för lögner, och Greg är ungefär lika diskret som en brandbil i ett bibliotek. Teri Polo gör också ett fint jobb som Pam, även om filmen ibland låter henne stå lite väl mycket i kulisserna medan männen tävlar i passiv aggressivitet.
Det finns förstås stunder där filmen går på lite väl breda penseldrag. Vissa skämt känns mer som att de vill vara roliga än faktiskt är det, och några av de mest farsartade inslagen har åldrats med blandad framgång. Men helheten håller ändå förvånansvärt bra. Det är en film som vet exakt vilken sorts obehag den vill framkalla, och den gör det med säker hand. Man skrattar inte bara åt Greg – man känner med honom. Och det är kanske därför filmen fungerar bättre än många andra komedier från samma tid: den har ett hjärta under all förnedring.
Jag tänker också att Släkten är värst träffar något ganska universellt. De flesta har någon gång försökt navigera en familj där man känner sig som en gäst i ett främmande land, där varje ord vägs på guldvåg och varje rörelse kan misstolkas. Filmen fångar den känslan med en nästan kirurgisk precision, fast med betydligt fler olyckliga kroppsspråk och betydligt mindre värdighet.
Det här är inte den mest sofistikerade komedin i världen, men den är skickligt byggd, välspelad och ofta genuint rolig. En sådan där film som får en att skratta högt, för att sekunden senare tänka: ”Ja, det där hade kunnat vara jag.” Och det är ju alltid lite farligare än man först tror.
Betyg: ⭐⭐⭐⭐
Se när Släkten är värst sänds på TV eller vart den streamas.