Recension av The Conjuring: Last Rites | Betyg 4 av 5
Det börjar som så många bra spökhistorier gör: i ett hus där luften känns lite för tung och där varje knarr i golvet låter som en varning. The Conjuring: Last Rites kliver in i det där välbekanta mörkret med samma självsäkra steg som gjort serien till en modern skräckfavorit, och det märks direkt att filmen vill vara både avsked och finalnummer. Det är en svår balansgång, men Vera Farmiga och Patrick Wilson är fortfarande seriens stora trygghet – eller snarare dess mest oroande trygghet, om man nu kan säga så.
Det fina med The Conjuring-filmerna har alltid varit att de inte bara handlar om monster i skuggorna, utan om människor som försöker hålla ihop när världen spricker i fogarna. Här får Ed och Lorraine Warren ännu ett sista fall, och det finns något både vemodigt och lite högtidligt i hur filmen låter dem återvända. Farmiga spelar Lorraine med den där blandningen av ömhet och iskyla som gör att man tror på henne även när det övernaturliga går på högvarv. Wilson, å sin sida, har blivit något av skräckgenrens motsvarighet till en gammal, pålitlig ficklampa: kanske inte alltid den mest glamorösa lösningen, men man är väldigt glad att han finns där när det börjar osa svavel.
Samtidigt ska man vara ärlig: den här typen av film lever och dör på sin förmåga att överraska, och där blir Last Rites inte alltid lika vass som de bästa kapitlen i serien. Det finns stunder då man känner igen rytmen lite för väl. En dörr öppnas. Någon viskar. Något står i bakgrunden och ser ut som att det har dålig hållning och mycket dåliga avsikter. Effektivt? Absolut. Nytt? Inte alltid. Men när filmen träffar rätt, då gör den det med den där gamla Conjuring-magin som får en att sitta lite rakare i soffan och plötsligt bli väldigt intresserad av hur starkt låset på ytterdörren egentligen är.
Mia Tomlinson tillför också en fräsch energi som hjälper filmen att kännas mindre som ren nostalgitripp. Hon ger berättelsen en mänsklig nerv som behövs när skräcken ibland riskerar att bli mer rutin än rysning. Och det är kanske där filmen landar för mig: som ett värdigt, stundtals riktigt effektivt farväl, men också som en påminnelse om att även en stark skräckserie till slut börjar visa sina egna spöken i spegeln.
The Conjuring: Last Rites är inte seriens mest skrämmande film, och inte heller den mest överraskande. Men den har tillräckligt med atmosfär, hantverk och karisma för att hålla greppet. För den som följt Warren-paret genom alla dessa nattliga mardrömmar finns här ett avslut som känns både respektfullt och underhållande. Och för oss andra? Ja, det är fortfarande ganska svårt att säga nej till en välgjord skräckfilm som vet exakt hur den ska få pulsen att hoppa till.
Betyg: ⭐⭐⭐⭐
Se när The Conjuring: Last Rites sänds på TV eller var filmen går att streama