Det finns filmer som försöker vara smarta, filmer som försöker vara roliga och filmer som mest vill få oss att skratta åt hur illa allt kan gå. Familjetrippen tillhör den sista kategorin, och det är faktiskt en rätt bekväm plats för den att vara. Här kastas vi in i en historia som är lika absurd som den låter: en småskalig marijuanahandlare som, efter ett rejält bakslag, tvingas smuggla ett stort parti över gränsen genom att låtsas vara på familjesemester i husbil. Bara upplägget är så pass tokigt att man nästan vill applådera manusförfattaren för att ha haft modet att tänka: “Ja, varför inte?”
Det som gör filmen sevärd är framför allt kemin mellan skådespelarna. Jennifer Aniston är härligt torr och jordnära, Jason Sudeikis spelar med den där halvslitna charm som han nästan har patent på, och Emma Roberts ger filmen lite ungdomlig nerv. Tillsammans med resten av det improviserade lilla “familjegänget” uppstår en sorts kaotisk värme som faktiskt bär långt. Det är lite som att titta på en släktmiddag där ingen riktigt vet vem som är släkt med vem, men alla ändå försöker hålla masken.
Humorn är däremot ojämn. När Familjetrippen träffar rätt är den riktigt rolig – inte bara med stora skämt, utan med små blickar, pinsamma pauser och den där obekväma känslan av att allt håller på att rasa samman. Men filmen lutar sig också ganska tungt mot grova skämt och förutsägbara situationer. Ibland känns det som att den vill vara både smartare och vulgärare än den egentligen behöver vara. Det är lite synd, för den bästa komedin här finns redan i själva grundidén.
Jag tänker också att filmen påminner om den där typen av amerikanska komedier som gärna vill vara lite mer hjärtliga än de först verkar. Under allt prat om droger och bluff finns faktiskt en ganska enkel berättelse om människor som, på sitt eget klantiga sätt, börjar bry sig om varandra. Det är inget djupt familjedrama, förstås, men det finns ett oväntat litet hjärta där under ytan. Och det räcker långt för att göra filmen mer sympatisk än många andra i samma genre.
Samtidigt ska man vara ärlig: Familjetrippen är ingen film som förändrar komedins historia. Den är stundtals förutsägbar, ibland lite väl högljudd och några skämt landar med samma elegans som en kundvagn i en trottoarkant. Men den har tempo, charm och tillräckligt många träffsäkra ögonblick för att hålla sig flytande. Det är en sådan film som inte kräver särskilt mycket av dig, men som gärna bjuder på ett par skratt om du är på rätt humör.
Kort sagt: en skruvad och ganska underhållande roadtripkomedi som lever mer på sin energi än på sin finess. Inte perfekt, men ofta rolig nog för att man ska förlåta dess brister. Och ibland är det precis vad man vill ha.
Betyg: ⭐⭐⭐
Se när Familjetrippen sänds på TV eller vart den streamas.