Det som fungerar bäst är att filmen faktiskt förstår vad Mario-världen är bra på: tempo, färg, upptäckarglädje och en ständig känsla av att nästa plattform kan försvinna under fötterna. Här finns en lekfullhet som påminner om när spelserien är som bäst, där varje ny planet känns som en liten idé som fått egen gravitation. Det är svårt att inte uppskatta hur filmen vågar vara så här barnsligt förtjust i sitt eget universum. Den skäms inte för att vara storslagen, och det är nästan befriande i en tid då många familjefilmer försöker gömma sin fantasi bakom ironiska blinkningar.

Chris Pratt och Charlie Day fortsätter att vara ett fungerande radarpar som Mario och Luigi. Deras dynamik är fortfarande filmens mest jordnära och mänskliga del, vilket är lite ironiskt när resten av handlingen utspelar sig bland stjärnor och kosmiska faror. Charlie Day får som vanligt in den där nerviga, älskvärda energin som gör Luigi till mer än bara den gröna brodern i skuggan. Anya Taylor-Joy ger Peach en stadig närvaro, även om filmen ibland inte riktigt vet vad den vill göra med henne mer än att låta henne vara klok, modig och snyggt upplyst av neonljus. Det är inte dåligt, men det känns som att hon förtjänar lite mer att bita i.

Och så har vi Bowser Jr., som är filmens stora joker. Han är inte bara en mini-version av sin far med mer attityd; han bär också på en sorts barnslig lojalitet som gör honom oväntat intressant. Det finns något nästan rörande i att filmen låter skurken drivas av familj och stolthet snarare än ren ondska. Samtidigt blir han aldrig riktigt lika minnesvärd som han hade kunnat bli. Han är rolig, hotfull och ibland lite sorglig, men filmen snuddar bara vid det som kunde ha blivit dess starkaste emotionella motor.

Det är också här filmen börjar skava lite. För även om Super Mario Galaxy Filmen är full av uppfinningsrika miljöer och snygga visuella idéer, så känns berättelsen ibland som om den rusar från set piece till set piece utan att riktigt stanna upp och andas. Det blir lite som att åka berg-och-dalbana med någon som hela tiden ropar ”titta där!” innan man hunnit njuta av utsikten. Kul, absolut. Men också en smula stressigt. Jag hade gärna sett att filmen vågade lita mer på sina känslor och mindre på sin egen fart.

Jämfört med den första Super Mario-filmen känns den här större, mer ambitiös och mer visuellt vågad. Den har också mer av den där känslan av att vilja vara ett riktigt äventyr snarare än bara en rad igenkännbara spelreferenser. Det uppskattar jag. Samtidigt saknar den ibland den enkla, nästan oskuldsfulla glädjen som gjorde föregångaren så lätt att tycka om. Här finns mer på spel, men också lite mer brus. Som om filmen har vuxit upp ett snäpp och därmed blivit lite mindre spontan.

Ändå går det inte att vara alltför butter. Super Mario Galaxy Filmen är underhållande, färgstark och ofta genuint charmig. Den har tillräckligt med hjärta för att inte kännas tom, och tillräckligt med fantasi för att hålla liv i den där barnsliga känslan av att allt kan hända om man bara hoppar rätt. Det är inte en perfekt film, men den är en väldigt levande sådan. Och ibland räcker det långt.

Kort sagt: ett rymdäventyr som glänser, studsar och nästan alltid landar mjukt. Inte helt utan skavanker, men tillräckligt rolig och varm för att man gärna följer med på nästa tur också.

Betyg:

Se när Super Mario Galaxy Filmen sänds på TV eller vart den streamas.

Denna nya tolkning av ’Snövit’ är som en berg-och-dalbana av kvalitet. Å ena sidan har vi de visuella effekterna som är rent ut sagt spektakulära. Varje scen är en fest för ögonen, med en färgpalett som fångar den magiska känslan av en saga. Det är som att kliva in i en dröm där varje detalj är målad med den finaste penseln. Men, och det är ett stort men, en film kan inte leva på vackra vyer ensam.

Skådespelarinsatserna är en blandad kompott. Vår nya Snövit, spelad av en lysande nykomling, bär filmen på sina axlar med en charm och närvaro som är svår att motstå. Men, som en ojämn paj, faller andra delar av ensemblen platt. Det känns som att vissa karaktärer inte riktigt vet i vilken film de befinner sig, vilket skapar en känsla av förvirring snarare än förtrollning.

Manuset är där filmen verkligen börjar halta. Det känns som en chansning att försöka blanda gammalt med nytt, och tyvärr är det en chansning som inte betalar sig. Dialogen svajar mellan att vara träffsäker och helt ute och cykla, vilket gör att filmens tempo känns hackigt. Det är som att försöka dansa vals på ett gungande skepp.

Men låt oss inte glömma musiken, som är filmens räddande ängel. Varje ton är perfekt avvägd för att förstärka stämningen, och det är här filmen verkligen lyckas förmedla den magiska känslan av en tidlös saga.

Så, vad är domen? ’Snövit’ 2025 är en film med höga toppar och djupa dalar. Den är en visuell fest som tyvärr störs av ett stapplande manus och en ojämn ensemble. Men för de som älskar sagor och inte kan få nog av visuella mästerverk, kan det vara värt ett besök. Jag ger den en stark 3 av 5. En film som glimrar, men inte alltid av guld.

Betyg:

Se när Snövit sänds på TV eller vart den streamas.

Filmen tar oss med på en resa genom en oändligt kreativ och blockig värld där huvudkaraktärerna, med hjälp av sina pixlade händer, måste rädda sin hemvärld från en ondskefull kraft. Det är en berättelse som på ytan kan verka enkel, men som bär på en djupare mening om vänskap, mod och kreativitetens kraft.

Till skillnad från andra filmer baserade på spel, lyckas ’A Minecraft Movie’ med konststycket att vara trogen sitt ursprung samtidigt som den erbjuder något nytt och fräscht. Animationerna är, som väntat, i toppklass och ger en känsla av att verkligen befinna sig inne i spelet – en dröm för alla Minecraft-fans. Dock, där filmen skiner i visuell kreativitet, brister den något i berättelsen som ibland känns förutsägbar och en aning tunn.

Jämfört med andra spelbaserade filmer, som ofta kämpar med att hitta en balans mellan att tillfredsställa fans och locka till sig en ny publik, står ’A Minecraft Movie’ stadigt med ena foten i varje läger. Den har sina brister, visst, men dess charm och trohet mot spelet väger upp för mycket.

Som en ivrig Minecraft-spelare och filmälskare, kände jag en blandning av nostalgi och upprymdhet under filmens gång. Det var som att återuppleva de första dagarna av utforskning och äventyr i spelet, men denna gång från biostolen.

’A Minecraft Movie’ är inte en perfekt film, men den är ett hjärtligt och underhållande äventyr som lyckas fånga essensen av spelet. För fans av Minecraft är det ett måste, och för övriga kan det vara en trevlig introduktion till denna blockiga värld. Jag ger den en stark 3 av 5. En film som, trots sina brister, lyckas bygga en bro mellan spel och film på ett sätt som få andra har gjort.

Betyg:

Se när A Minecraft Movie sänds på TV eller vart den streamas.