Här får vi Paul Blart, en ensamstående pappa och överambitiös säkerhetsvakt i ett varuhus i New Jersey, spelad av Kevin James med den där blandningen av godhjärtad klumpighet och total självöverskattning som han nästan gjort till ett eget varumärke. Han tar sitt jobb på blodigt allvar, vilket i sig är ganska roligt, eftersom resten av världen verkar se honom som en man som borde få en reflexväst och en varm choklad snarare än ett uppdrag att rädda dagen. Men när ett gäng kuppmakare slår till och hans dotter hamnar mitt i kaoset, då måste vår hjälte kliva fram. Och ja, det blir precis så fånigt som det låter. På ett ganska underhållande sätt.

Det bästa med filmen är att den faktiskt försöker vara varm mitt i allt det där tramsiga. Paul Blart är ingen cool actionhjälte med stenhård blick och perfekt timing. Han är en man som snubblar, svettas, tänker för mycket och ändå fortsätter. Det finns något lite rörande i det. Jag gillar filmer som vågar låta huvudpersonen vara en tönt utan att göra honom elak eller cynisk. Här finns en ärlighet i figuren som gör att man ändå vill heja på honom, även när skämten landar med ungefär samma elegans som en kundvagn i en rulltrappa.

Samtidigt ska man vara ärlig: det här är ingen komedi som skrattar sig in i historieböckerna. Humorn är ojämn, ibland ganska träffsäker, ibland mer som ett skämt som redan var gammalt när det kom ut ur munnen. Filmen lutar sig hårt mot slapstick och överdrifter, och det fungerar bara delvis. Vissa scener får faktiskt fart, medan andra mest känns som att man väntar på att nästa idé ska vara lite roligare än den förra. Det är lite som att stå i kö till en attraktion som lovar fart och fläkt men levererar ett par skakningar och en blinkande lampa.

Regin håller sig på rätt sida om kaoset, men filmen är också väldigt tydlig med sina ambitioner: den vill vara lättsam, familjevänlig och småtokig. Och där lyckas den bättre än man kanske tror. Det finns en charm i att allt utspelar sig i ett varuhus, en miljö som i sig är perfekt för både förväxlingar och små absurda maktspel. Det är nästan som en amerikansk variant av en gammal buskisidé, fast med mer säkerhetskamera och mindre mustasch.

Skådespelarna runt Kevin James gör sitt bästa för att hålla ihop paketet. Shirley Knight, Erick Avari och Peter Gerety bidrar med stabil närvaro, även om filmen inte direkt ger dem material att glänsa med. Det är lite synd, för här finns flera ansikten som hade kunnat ge berättelsen mer tyngd om man vågat skruva upp dramatiken en aning.

Om jag ska jämföra med andra filmer i samma fåra så känns *Snuten i varuhuset* som en kusin till de där actionkomedierna som inte riktigt vet om de vill vara parodi eller familjefilm. Den har inte samma skärpa som de bästa i genren, men den har heller inte den där trötta, självgoda tonen som gör att man vill byta kanal efter tio minuter. Den är mer småputtrig än briljant, mer sympatisk än minnesvärd.

Så vad blir domen? Jo, det här är en film som fungerar bäst om man går in med rätt förväntningar. Vill du ha raffinerad humor eller riktigt spännande action, då kommer du nog att känna dig lite blåst. Men om du är sugen på något lättsamt, lite fånigt och oväntat varmt, då kan *Snuten i varuhuset* faktiskt vara en ganska trevlig bekantskap. Inte en klassiker. Inte ens nära. Men den har hjärta, och ibland räcker det längre än man tror.

Betyg:

Se när Snuten i varuhuset sänds på TV eller vart den streamas.