Recension av Vaiana | Betyg 4 av 5
En liten båt skär genom mörkblått vatten, vinden tar tag i seglet och någonstans där ute väntar både fara och svar. Det är precis den sortens öppning som får en att luta sig fram i soffan, och Vaiana vet mycket väl hur den ska fånga oss. Här får vi följa den unga flickan som vägrar nöja sig med att stå kvar på stranden när hennes folk behöver henne, och tillsammans med halvguden Maui ger hon sig ut på en resa som är lika mycket självrannsakan som sjöäventyr.
Det fina med Vaiana är att filmen faktiskt förstår vad som gör ett klassiskt äventyr så lockande: känslan av att världen är större än man trodde, och att hjältemod inte alltid ser ut som ett svärd i luften och en pampig pose i motljus. I stället finns här en huvudperson som drivs av nyfikenhet, ansvar och en envishet som är lätt att tycka om. Catherine Lagaʻaia ger Vaiana en närvaro som känns både varm och beslutsam, medan Dwayne Johnson förstås gör Maui till den där typen av karaktär som först skrävlar, sedan charmar och till slut faktiskt lyckas smyga sig in under huden. Det är en rollfigur som vet exakt hur mycket han ska ta plats, ungefär som en släkting på julmiddag som ingen riktigt bett om men som ändå blir kvällens höjdpunkt.
Visuellt verkar filmen ha allt man vill ha av ett modernt Disney-äventyr: färger som nästan lyser, hav som känns levande och en mytologi som bär på både storslagenhet och lekfullhet. Det är lätt att tänka att ännu en berättelse om en ung hjälte på resa kunde kännas välbekant, men här finns en kulturell förankring och ett emotionellt driv som gör att det inte bara blir ännu en tur på samma gamla våg. Samtidigt är det också där filmen måste bära sin egen tyngd, för när man rör sig i ett så här älskat berättarlandskap blir varje svaghet lite mer synlig.
Det som kan bli en utmaning är balansen mellan hjärta och rutin. Disney kan ibland bli så skickligt på att leverera att man nästan hör kugghjulen snurra bakom kulisserna. Då riskerar känslan av spontanitet att tunnas ut. Men utifrån upplägget, rollistan och den klassiska äventyrstonen finns det goda skäl att tro att Vaiana ändå lyckas hålla kursen. Den verkar vilja vara mer än bara en färgglad resa; den vill också handla om identitet, ansvar och att våga lita på sin egen kompass. Och det är ju faktiskt ganska fint, även när det serveras med stora ögon, stora vågor och stora känslor.
Jag gillar också att filmen tycks luta sig mot ett tydligt mytiskt äventyr snarare än cynisk ironi. Det behövs ibland. Inte varje film måste blinka åt publiken som om den skäms för att den vill beröra. Vaiana verkar i stället stå rakryggad och säga: här finns ett riktigt äventyr, här finns en hjälte att följa, och här finns ett hav som inte tänker göra det lätt för någon. Det räcker långt.
Så ja, Vaiana ser ut att bli ett charmigt, storslaget och känslomässigt äventyr som sannolikt hittar rätt hos både yngre och äldre. Kanske inte den mest överraskande berättelsen i världen, men om den levererar med den värme och kraft som upplägget lovar, då är det här precis den sortens film som får en att vilja packa väskan och ge sig av mot horisonten. Och det är svårt att inte uppskatta.
Betyg: ⭐⭐⭐⭐
Trailer för Vaiana
Här kan du se trailern till Vaiana och få en känsla för handlingen, skådespelarna och filmens stämning. Ett bra sätt att avgöra om filmen är något dig.
Se när Vaiana sänds på TV eller var filmen går att streama