Recension av The Death of Robin Hood | Betyg 3 av 5
Det finns något lockande i att ta en figur som Robin Hood, denna eviga hjälte med båge, skog och moralisk kompass, och dra ner honom i leran. The Death of Robin Hood gör just det, och det med en tydlig ambition: här ska vi inte få ännu en hurtig äventyrssaga, utan en sargad man som tvingas stirra sina synder i vitögat. Det är en idé som bär långt, åtminstone på pappret.
Filmen låter Robin Hood vara en krigare som redan förlorat för mycket. Han är skadad, nedbruten och märkt av ett liv där våldet inte bara varit ett verktyg utan nästan ett språk. När en mystisk kvinna erbjuder honom en chans till räddning öppnas dörren till något som kan bli både andligt och dramatiskt intressant. Och det är här filmen har sin största styrka: den försöker hitta människan bakom legenden. Det uppskattar jag alltid. Hjältar blir ofta roligare när de får vara trötta, rädda och lite less på hela sin egen myt.
Hugh Jackman känns som ett självklart val för den här typen av roll. Han har den där kombinationen av fysisk pondus och sårbarhet som kan få även en sliten hjälte att kännas levande. Jodie Comer lär sannolikt ge filmen den där skarpa, gåtfulla energin som behövs när berättelsen börjar luta åt det mer mytiska hållet. Och Bill Skarsgård? Ja, bara hans närvaro brukar räcka för att man ska ana att något obehagligt lurar runt hörnet. Det är en rollista som väcker nyfikenhet, helt klart.
Samtidigt finns det en risk här som jag inte riktigt kan blunda för: när en film vill vara både rå, poetisk och existentiell på samma gång kan den lätt bli lite väl förälskad i sin egen allvarstyngd. Robin Hood som symbol är stark, men om filmen inte hittar rätt balans mellan myt och människa kan den börja kännas mer som en dyster pose än som ett riktigt drama. Och då hjälper det inte ens med snygga skuggor eller sorgsna blickar i motljus.
Det som ändå gör mig försiktigt positiv är att upplägget låter som något som vågar skava. Det här är inte en berättelse som verkar vilja bjuda på glättig hjältemodighet, utan snarare på skuld, försoning och kanske en sista chans att bli något annat än sina värsta handlingar. Det finns en fin dramatisk kärna där. Om filmen lyckas hålla sig nära den, och inte drunknar i symbolik, kan den bli betydligt mer minnesvärd än ännu en standardiserad medeltidsfantasi.
Min känsla är alltså att The Death of Robin Hood har mer att erbjuda än sin titel först avslöjar. Den låter mörk, lite sliten och ganska ambitiös på ett sätt som jag både gillar och är lite misstänksam mot. Men jag föredrar nästan alltid en film som vågar sikta högt och riskera att snubbla, framför en som bara nöjer sig med att vara korrekt. Och här finns åtminstone en tydlig vilja att göra något med den gamla legenden som känns nytt, eller åtminstone mer mänskligt.
Betyg: ⭐⭐⭐
Trailer för The Death of Robin Hood
Här kan du se trailern till The Death of Robin Hood och få en känsla för handlingen, skådespelarna och filmens stämning. Ett bra sätt att avgöra om filmen är något dig.
Se när The Death of Robin Hood sänds på TV eller var filmen går att streama