Recension av Independence Day | Betyg 4 av 5
Det finns få filmer som så självsäkert kastar in en gigantisk rymdflotta över Vita huset och samtidigt får det att kännas som en helt rimlig tisdag. Independence Day är just den sortens film: högljudd, bombastisk och fullständigt övertygad om att mänsklighetens sista hopp ryms i en blandning av militärpatos, teknisk briljans och Will Smiths ena ögonbryn.
Det här är 90-talsunderhållning när den är som mest oförskämd och som mest effektiv. Roland Emmerich bygger upp katastrofen med stadig hand, och när attackerna väl drar igång är det svårt att inte dras med. Filmen vet exakt vad den vill vara: ett stort, svettigt spektakel där världen bokstavligen sprängs i bitar, men där det ändå finns plats för humor, hjärta och några oväntat mänskliga ögonblick.
Jeff Goldblum är förstås filmens hemliga vapen. Som David Levinson gör han det där han är bäst på: ser ut som att han tänker snabbare än alla andra i rummet, vilket han också gör. Bill Pullman ger presidenten en oväntad värme och ett slags gammaldags värdighet, medan Will Smith levererar precis den sorts kaxiga energi som får hela filmen att studsa framåt. Randy Quaid dyker upp som en galenpilot med mer känsla än förnuft, och på något märkligt sätt fungerar det alldeles utmärkt.
Visst, man kan absolut gnälla på att karaktärerna ibland är mer typer än människor, och att dialogen då och då luktar lite väl mycket amerikansk hjältefilm med extra allt. Men ärligt talat: det vore nästan ofint att kräva subtilitet av en film där utomjordingar blåser bort hela städer som om de vore modellbyggen. Det här är inte filmen man ser för finlir. Det är filmen man ser för att luta sig tillbaka och njuta av hur skickligt den säljer sin egen galenskap.
Det som gör Independence Day så minnesvärd är att den aldrig skäms för sin storhet. Den vill vara en publikfest, och den lyckas. Effekterna har förstås åldrats på sina håll, men filmens energi har inte gjort det. Den har fortfarande den där smittsamma känslan av att allt står på spel, och att någon måste kliva fram och säga något högtidligt innan nästa explosion kommer. Och det gör de, med bravur.
Det här är kanske inte den mest sofistikerade sci-fi-filmen från 90-talet, men den är en av de mest underhållande. En rejäl, bullrig och märkligt charmig katastroffilm som fortfarande vet hur man får en biosalong att kännas som en krigszon med snacks.
Betyg: ⭐⭐⭐⭐
Se när Independence Day sänds på TV eller var filmen går att streama